egentligen borde jag inte blogga, för jag vill inte lägga min skit här. men jag måste helt ärligt bara skriva av mig lite. för jag kokar så sur jag är!

hur kunde du ens såra mig det sättet som du gjorde, du bara gav falska förhoppningar hela tiden. jag trodde på dig, det är väl klart jag ville tro på den jag gilla. att du lyckades såra mig två gånger, är sjukt. jag skulle inte ens gett dig några chanser. du bara sumpar allt hela tiden, du gör så jag sitter och gråter. jag hatar mig själv för jag saknar dig. hur i helvete kan jag sakna någon som du. någon som sårat mig så som du. det är nästan sjukt, jag hade rätt när jag sa till dig " det finns ingen som du " nej inte fan finns det någon sån som du, ingen är väl så jävla dum som du.. jag orkar inte, du har knäckt mig totalt nu! jag vet inte ens om jag vill vara din vän, för varje gång jag ser dig så tänker jag på allt vi sa. allt det vi skulle kämpa för. jag vill dela allting med dig, jag ville känna dig nära mig. att du ligger där och säger att du älskar mig. jag trodde det skulle bli något bra mellan oss, något som jag verkligen kunde vara lycklig över. men du sumpa det, igen. det finns inga chanser kvar längre, jag skulle inte ens ge dig din andra chans. fast man säger att man allting måste ge en andra chans. varför lyssnade jag på dig, jag skulle suttit och skrattat när du kom tillbaka. men ändå kände jag mig glad för du komtillbaka. för jag saknade dig.. men just nu känns allting skit. jag vet inte vad jag ska göra för att tårarna ska sluta rinna. du har sårat mig och du har krossat mitt hjärta. jag hoppas du inser vad du förlorat.. hör av dig då, så ska få höra historian. historian hur jag verkligen kände mig. hur jag satt och grät, hur mycket det krossade allting.



f ö r l å t m a r t i n a .
JAG VILL INTE HÖRA NGT FRÅN DIG, OKEJ FATTA!
DU FINNS INTE HÄR LÄNGRE, DU ÄR BORTA.